Om att inte våga möta sina känslor

Om att inte våga möta sina känslor

När jag gick grundutbildningen till ICT-Terapeut så sa Malin nånting med “Det du inte vill känna är det du lever ifrån”. Helt ärligt så just där och då förstod jag inte innebörden i det. Men ju mer jag frigör mig från medberoendet och stannar i mig själv när jag triggas (jag reagerar känslomässigt) så kan jag ta till mig hennes ord.

Förr så reagerade jag utåt och ville “blejma” någon när jag kände mig exempelvis besviken, arg, ledsen, irriterad osv …. Jag hade lärt mig att det måste vara någons fel att jag känner som jag gör och att någon har skulden, någon har gjort fel! Men nu inser jag att det är att projicera sina känslor på någon annan. När jag reagerar känslomässigt i dessa lägen så är det något i mig som inte är läkt, eller något jag inte vill se eller undviker. Eller så har någon gått över min gräns helt enkelt och då kan det vara befogat med en reaktion från mig.

När du är rädd för att bli ex besviken eller sårad så är det från det du lever. Du lever från att INTE BLI sårad. Men, har du bearbetat det såret eller traumat från barndomen så gör det inget att bli sårad. Du lever ditt liv som du vill, inte från att INTE bli sårad. Det är en jättestor skillnad!

Ett exempel på det är i kärleksrelationer. En person som inte har läkt svekets sår från barndomen undviker att bli sårad och har svårare att släppa in personer i sitt liv, av rädsla att bli sviken. En person som läkt svekets sår är inte rädd för att bli sviken, den lever och agerar utifrån det som känns rätt i hjärtat.

Vet inte om jag lyckades förklara så det blev begripligt för er. I mitt huvud kändes det solklart men när jag satt ord på det så vet jag inte ha ha.
Nåväl, jag hoppas du som läst förstår eller kanske tar med dig det till längre fram när det kanske landar där det ska. Eller inte, gör det som känns rätt för dig.

Med kärlek ❤

HL-Autograf