Har du svårt att bli av med oro, ångest och rädslor? Drunknar du i dina känslor och agerar på ett sätt som du sedan ångrar?


Det är viktigt att INTE försöka undvika känslorna som kommer. Det kan finnas sår från barndomen som triggas och om vi låter känslorna kännas utan att totalt absorberas av dem så är det lättare att bli medveten om vad som sker inom oss.

Ett vanligt sätt att försöka undvika sina känslor är att projicera dem på någon annan. Lägga skuld eller göra någon annan fel läker inte det som triggas i dig, och det gör inte dig själv medveten om det du behöver läka eller bearbeta. Att bli medveten om känslorna när de dyker upp skapar en frihet. Du slipper agera på starka känslor på ett sätt som du kanske ångrar senare. Det ger dig möjlighet att stanna i det som känns och iaktta.

Vi ÄR inte våra känslor, vi KÄNNER våra känslor.
Att säga till sig själv: ”Jaha, nu känner jag ……….. ”eller ”Ok, nu känner jag mig ……………” hjälper dig från att drunkna i känslorna.
(Nyckeln är att inte säga till sig själv ”Jaha, nu är jag är ……….”)
Det ger dig distans till det som känns och du kan lättare hantera det som dyker upp.


Jag vill också tipsa om denna meditation, den är jätteskön <3

Medberoende #1 Kärleksrelationer

Medberoende sitta fast

Känner du igen dig i något eller flera av dessa påståenden?

  • Du kämpar med att få din partner att förstå dig och bry sig om dig istället för att sätta gränser och lämna om du inte är lycklig.
  • Förklarar bort och ursäktar din partners dåliga beteende, kanske tar på dig själv skulden.
  • Stannar i relationen för du hoppas att din partner ska ändra sig trots att du tappat räkningen på hur många gånger mönstret upprepat sig.
  • Du verkar bara träffa partners som är kontrollerande, manipulativa, oempatiska och kanske rent av elaka.
  • Du glömmer bort dig själv när du är i en relation.
  • Du har en djup rädsla för att bli övergiven och ensam.
  • Ställer dig själv frågan varför du inte kan falla för en ”normal” person.
  • Du kan uppleva person utan drama som tråkiga medans du blir passionerat förälskad i en person med mycket drama sitt liv.
  • Du vill rädda och hjälpa din partner och tar på dig ett större ansvar än vad som är hälsosamt för dig.
  • Du har väldigt svårt att lämna en relation för det känns som att du överger, men i själva verket överger du dig själv när du stannar i en relation där du inte är lycklig.

Eftersom du läst så här långt så gissar jag att det är en ganska hög igenkänningsfaktor och då vill jag först gratulera dig! Du har slutat förneka. Förnekelse är något vi som medberoende gör och det var för att överleva när vi växte upp. Det är inget fel på dig! Du blev bara inte speglad i dina känslor och upplevelser när du var barn, och du tilläts inte vara du. Du överlevde genom att anpassa dig, ta hand om andra och förneka och kanske helt stänga av dina behov. För vem vill vara besvärlig …… ?

”Nämen inte behöver jag ……”
”Bestäm ni, för mig spelar det ingen roll ….”
”Jag anpassar mig efter er …..”

Känner du att du är klar med allt det där, all anpassning och tvångsmässigt omhändertagande? Är du klar med kärleksrelationer fyllda av drama, svartsjuka, kontrollerande, övergrepp och längtan efter uppmärksamhet och bekräftelse? Är du trött på att vara fast i ett beteende som hjälpte dig som barn men som begränsar dig idag?

Vill du känna kärlek till dig själv?

Varmt välkommen att boka en tid eller ställa frågor, du når mig via e-post: helene@helenelilja.se

KRAM! <3



🌟 Är du fast i en relation med en person som du försöker förändra?

🌟Ser du potentialen i din partner och förklarar bort dennes verkliga egenskaper?

I många år levde jag med den föreställningen att jag kunde förändra andra människor. Jag projicerade mina värderingar och hur man beter sig i relation till andra på andra och trodde till hundra procent att alla människor vill utvecklas.

Jag skattade mig själv väldigt lågt, jag såg inte mitt eget värde, jag tillät andra att behandla mig illa, jag vågade inte sätta gränser och jag hade en omedveten djup existentiell rädsla för att bli ensam.

Efter att ha djupdykt i omedvetna trauman och sår från barndomen ser jag mer och mer tydligt min egen roll i alla sammanhang och situationer. Jag har aldrig tyckt om att prata om mig själv och jag inser nu att det bottnade i att jag gjorde mig själv osynlig och fokuserade på att ta hand om andra när jag växte upp. Det var något jag lärde mig av mina föräldrar, omedvetet gjorde dem det. Hur vet jag inte eftersom jag inte minns. Jag vill poängtera att detta handlar inte om att lägga skulden på någon, utan detta handlar om att bli medveten om vad jag gått igenom för att bli fri från medberoende och känna kärlek till mig själv.

Denna video är väldigt intressant för dig som vill bli mer medveten och fri, fri att vara den du är ämnad till och inte den som präglas av din uppväxt.

Med kärlek❤️

Helene Lilja Livscoach & Terapeut

1 2 3 12