Självkärlek

Anthony Hopkins

Att sätta gränser och ta hand om sig själv är inte alltid så lätt. Min helg handlade om just detta.

Det var den sista delen i utbildningen Certifierad Medberoende till Narcissist. Jag har under många många år varit så medberoende och omedveten om hur lite jag tagit hand om mig själv i relation till andra. Jag har näst intill förintat mig själv för att ge till andra och anpassat mig för att andra ska må så bra som möjligt.

Men det är slut med det nu! Jag har lärt mig att om jag söker bekräftelse hos andra så är det för att jag inte bekräftat mig själv. Det jag känner att jag behöver från andra kan handla om att jag inte ger det till mig själv. Och blir jag irriterad på någon så handlar det oftast om att jag inte satt en gräns eller så har jag låtit någon gå över min gräns.

Mitt mående, mina reaktioner handlar till syvende och sist om mig själv. Vilket betyder att andras mående, andras reaktioner handlar om dom. Vilken befrielse att inse detta!

Läs de kloka orden från denna kloka man ❤️

Anthony Hopkins kraftfulla ord:

” Släpp folk som inte är villiga att älska dig! Det här är det svåraste du någonsin kommer behöva göra i ditt liv, och det kommer också att vara det viktigaste:
Sluta ge din kärlek till dem som inte är villiga att älska dig.
Sluta ha hårda samtal med folk som inte vill förändras.
Sluta dyka upp för folk som inte är relevanta för din närvaro.
Sluta älska människor som inte är villiga att älska dig.

Jag vet att din instinkt är att göra allt för att vinna den goda nåd som finns runtomkring dig, men det är också impulsen som kommer att stjäla din tid, energi och mentala, fysiska och andliga hälsa…

När du börjar visa dig i ditt liv, helt, med glädje, intresse och engagemang, kommer inte alla att vara redo att hitta dig på denna plats med ren uppriktighet… Det betyder inte att du måste ändra på vem du är.

Det betyder att du måste sluta älska människor som inte är villiga att älska dig. Om du är utestängd, subtilt förolämpad, bortglömd eller lätt ignorerad av de människor du erbjuder din tid till, gör du inte dig själv en tjänst genom att fortsätta erbjuda dem din energi och ditt liv.

Sanningen är att du inte är för alla… Och att inte alla är för dig… Detta är vad som gör denna värld så speciell, när du hittar de få människor du har en genuin vänskap, kärlek eller relation med… Du kommer att veta hur värdefullt det här är…För att du upplevde vad som inte är det…

Men ju mer tid du spenderar på att försöka få dig själv att älska någon som inte kan… Ju mer tid du slösar på att beröva dig själv samma koppling… Det finns miljarder människor på den här planeten, och många av dem kommer att sluta med dig, på deras nivå, med sina vibbar, varifrån de är…
Men…Ju mindre du förblir, involverad i integriteten hos personer som använder dig som kudde, ett andra alternativ, terapeut och strateg till deras känslomässiga läkning… Mer tid du håller dig utanför det samhälle du önskar.

Om du slutar dyka upp kanske du blir mindre efterlyst…
Kanske om du slutar försöka, kommer förhållandet att sluta…
Kanske om du slutar sms: a, kommer din telefon att vara mörk i dagar och veckor…
Kanske om du slutar älska någon, kommer kärleken mellan dig att lösas upp…
Det betyder inte att du förstörde ett förhållande! Det betyder att det enda som höll det förhållandet var energin DU och ENDAST DU engagerade dig för att hålla det flytande. Det är inte kärlek.

Det mest värdefulla och viktiga du har i ditt liv är din energi. Det är inte bara din tid eftersom den är begränsad… Det är din energi!

Vad du ger varje dag är vad som kommer att bli allt mer i ditt liv. Det är de du ger din tid och energi till, som definierar din existens. När du inser detta börjar du förstå varför du är så upphetsad när du spenderar din tid med människor som inte passar dig, och på aktiviteter, platser, situationer som inte är rätt för dig. Du kommer börja inse att det viktigaste du kan göra för ditt liv, för dig själv och för alla du känner är att skydda din energi mer hårt än något annat.
Gör ditt liv till en säker tillflykt, där endast människor ” kompatibla ” med dig är tillåten.

Du är inte ansvarig för att rädda människor. Du är inte ansvarig för att övertyga dem om att de behöver räddas. Det är inte ditt jobb att existera för människor och ge dem ditt liv!

Bestäm att du förtjänar riktig vänskap, genuint engagemang, och fullständig kärlek med friska och välmående människor.

Vänta då… bara en stund…Och se hur mycket allt börjar förändras…”

Anthony Hopkins

Bakvänt och gränsdragning

hösthjärta

I förra veckan tittade jag på ett program som handlar om en test man gjort där fyraåringar tillbringar dagarna tillsammans med äldre människor som bor på nån typ av ålderdomshem. Jag blev så berörd av programmet, rörd till tårar för det var så fint att se hur de äldre sken upp och fick tillbaka lite av sin livskraft.

Men så tänker jag på hur bakvänt det är. Borde det inte vara tvärtom? Att testa hur äldre människor mår när de blir isolerade från barn? För mig är det solklart att människan mår bra av att umgås med andra generationer, det är ju naturligt för oss!

Jag läste nyligen i en bok att barn utsöndrar ett ämne som får oss att må bra och jag kan verkligen skriva under på det. Att umgås med mina barnbarn är som multivitamin för mig.

Jag hade svårt att välja bild till detta inlägg så det fick bli ett vackert höstlöv med ett hjärta. Jag älskar hösten! Igår gick jag i skogen för att leta svamp och stötte på älgflugor för andra gången i år! Usch, de är vidriga! Jag går inte ut i skogen igen i år utan en näthatt som skydd. Det är att sätta en gräns och ta hand om mig själv. För mig själv och mina klienter märker jag att det handlar mycket om gränsdragning just nu. Och gränser kan handla om stora och små saker. Att aldrig säga ja direkt utan be att få återkomma är att sätta en gräns. En person som är medberoende kan ha svårt med det, men det är ett väldigt bra sätt att få lite mer tid för att känna efter och fundera på vad som är bäst för mig att göra.


Med värme

HL-Autograf

Fortsättning på gränsdragning

Helgens utbildning handlade om gränsdragning, ett ämne som är högaktuellt för mig som vill stå fullt ut i min kraft och lysa med mitt ljus fullständigt oberörd av andras åsikter.

Det finns två typer av medberoende, den ena är aktiv och den andra är passiv. Den aktiva tar konflikter, argumenterar och kämpar emot. Den har generellt sett större självkänsla än den passiva eftersom den inte varit lika hårt utsatt i uppväxten. Den passiva går undan och är rädd för konflikter, den fick lära sig att det är ingen idé att kämpa emot för det blir bara värre.

Jag tillhör den aktiva så det är nog förvånande för en del som känner mig att jag har svårt med gränsdragning och min rädsla för att bli förlöjligad. Jag har i mångt och mycket gått min egen väg och jag utstrålar inte osäkerhet. Men djupt djupt där inne i det undermedvetna finns det en liten tjej som inte blev sedd, inte blev bekräftad, inte blev älskad för den hon var och som fick lära sig att andras känslor är viktigare än hennes.

För ett år sedan när jag påbörjade grundutbildningen inom ICT fanns väldigt mycket av detta kvar. Under året som gått har jag läkt många av mina trauman och sår från den tiden men långt ifrån alla. Jag skulle förmodligen inte gjort detta inlägg förra hösten, det hade varit för läskigt. Idag när jag skriver detta känner jag ingen rädsla för vad andra ska tycka. Det skapar en frihetskänsla som är så stärkande!

Som jag skrev i mitt förra inlägg så när vi beklagar oss har vi inte satt en gräns, eller så håller vi inte den vi satt. Det är vårt ansvar att sätta gränser och se till så att de inte överskrids. Människor kommer gå över gränsen, framförallt i början när de är ovana att du ens har gränser. Ju bättre man blir på att sätta gränser desto mer sällan kommer de överskridas. Detta processas inom mig nu och jag försöker vara medveten om när detta sker och fundera på vilken gräns som behöver dras.

Att sätta gränser kan kännas skitläskigt för en medberoende och det beror på att det finns en stark rädsla att bli lämnad, att bli ensam och att bli övergiven. Gränsdragningen är väldigt viktig för att läka medberoende. Det handlar om att göra dig trygg, inte utsätta dig för situationer du inte mår bra av och att ta hand om dig själv. I takt med att du sätter gränser växer tryggheten inom dig och kärleken till dig själv att växer.

Det är också viktigt hur man säger när man sätter en gräns. Det får inte upplevas som ett hot mot den man säger det till. Man kan t ex säga så här: ”Jag mår inte bra av att se skräckfilm så jag tar hand om mig själv nu och gör något annat under tiden.”

Jag tänker bli bättre på att sätta gränser, ta hand om mig själv och ta min plats i världen. Jag vet att något större väntar och jag ser med spänning fram emot det, men jag har ingen brådska. Livet är resan, inte målet. Livet är NU.

Titta på detta, det är så vackert när hon vågar kliva fram och ta sin plats <3





Gränsdragning

Gränsdragning

I helgen är jag på utbildning igen och ämnet är gränsdragning. Jag har alltid haft svårt för det och det är något som alla medberoende får kämpa med. Vi har inte fått ha gränser eller fått lära oss var gränserna går, eller kanske aldrig känt var dem går pga vi har stängt av våra egna känslor. Verkligheten var för smärtsam eller stämde inte överens med vad vi kände eller så fick vi lära oss att våra känslor är inte viktiga, andras känslor är viktigare.

Igår fick vi lära oss att i del allra flesta fall när en person beklagar sig över något så har den personen inte satt en gräns mot det den beklagar sig över.

Hm, jag kan komma på många gånger när jag beklagat mig över något …… och jag förstår inte riktigt hur jag i alla dessa fall skulle ha gjort istället. Men det ser jag fram emot att få lära mig idag!

Kram!

HL-Autograf

Om att distrahera sig

book

I natt vaknade jag som jag ibland gör och tog upp telefonen för att lägga patient tills tröttheten infinner sig så jag kan sova vidare. Det är något jag gjort i många år utan att egentligen tänka på varför eller att jag gör det. Men så inatt när jag låg där med telefonen så tänkte jag: ”Varför vill jag distrahera mig?”

Jag la ifrån mig telefonen och låg och funderade på detta en stund. Innan mobiltelefonens tid så hade jag tänt lampan och läst en bok ifall jag vaknat på natten. Men nu kan jag inte tända lampan för då vaknar min sambo.

Att läsa en bok är också ett sätt att distrahera sig. Jag har alltid haft ganska lätt för att oroa mig tills för bara några år sedan. Jag kunde oroa mig för väldigt mycket saker och oro har en tendens att bli väldigt stark på natten, den sprider sig i kroppen och gör det helt omöjligt att somna om.

Att jag oroar mig mindre idag har inte hänt plötsligt, det har skett gradvis i takt med den inre resan jag gjort och gör sen utmattningen drabbade mig 2004. Det klart det finns perioder som jag fortfarande kan oroa mig för vissa saker men de är mer sällsynta. Så nu behöver jag ju inte distrahera mig om jag vaknar på natten men jag gör det ändå! Som en (o)vana. Det får vara slut med det nu. Jag ska stanna i mig och möta det som kommer med ro, inte oro.

Med värme <3

HL-Autograf



Frihet

Frihet

En sak som jag märker nu när jag skriver mer inlägg är att jag inte alls är lika noggrann, och att jag inte recenserar mig själv lika hårt som tidigare. För bara 6 månader sedan hade jag inte känt mig lika fri att uttrycka mig som jag gör idag. Då hade jag varit mycket mer kritisk och läst det jag skrivit massor med gånger innan jag publicerar det, och jag hade inte känt mig lika fri att skriva om allt möjligt som känns bra just i den stunden. Då hade jag funderat hur det skulle tas emot, vad andra ska tycka osv.

Det är sååå skönt att känna den friheten! Den kommer i takt med att man blir mer autentisk och sann mot sig själv. Andras åsikter om mig är inte lika viktiga längre. Du kan vara säker på en sak, det kommer alltid finnas åsikter om dig och det du gör. Oavsett hur du vänder och vrider på dig så finns det alltid något som inte faller i god jord hos någon. Och vet du, det handlar om den personen. Inte om dig.

Jag läker och lär fortfarande och kommer nog göra det resten av livet. Men det sista året har varit väldigt transformerande för mig. Jag har lättare för att dra gränser, jag tar hänsyn till mig själv och mina behov, jag anpassar mig inte lika mycket, jag känner en större trygghet inom mig, jag känner kärlek till mig själv och jag känner kärlek till andra på ett djupare plan. Och jag känner mycket mer acceptans, till mig och andra. Allt detta har medfört att mina relationer känns mer äkta, jag kan slappna av mer i andra sällskap och livet känns lättare att leva.

Även om jag var omedveten om det så var det som att jag behövde skydda mig förut. Det är nåt som hängt med sen uppväxten. Och nu är det som att jag inte behöver skydda mig längre. Jag har befriat mig från rädslor, skam och skuld. Så fantastiskt skönt!! Inte ville jag ha kvar dem känslorna men som jag skrev så var jag omedveten om det. Visste du att vårt undermedvetna styr 95 procent av vårt liv?

Det är svårt att sätta ord på allt för det är så mycket men jag tror jag nöjer mig med det jag skrivit nu. Klockan är mycket och det är dags att gå och sova.

Kram <3

HL-Autograf

”Jag vill inte!”

na

I flera dagar hade jag haft dessa ord med mig, de dök upp lite då och då. Jag försökte känna in på vad det kunde vara men det gick inte så bra. Tills de dök upp igen då en av mina vänner på påbyggnadsutbildningen Medberoende/Narcissist expert gav mig en session. Hon hjälpte mig rensa bort föreställningen om att jag att alltid måste ha en ”skälig orsak” till att inte vilja. Jag hade ingen egen kraft i mitt ”jag vill inte”.

Det kan tyckas märkligt och för mig var det märkligt på så sätt att jag visste att det var så och trodde att det skulle vara så. Men nu när jag fått hjälp med att rensa bort andras ”sanningar” som jag tagit på mig från uppväxten så känner jag att mitt ”Jag vill inte” är starkt som det är. Jag känner inte att jag måste komma med en orsak också. Givetvis kan jag av respekt till den jag säger det ge en förklaring också. Det handlar inte om det utan det är mer en känsla av att jag är fri, jag får också inte vilja.

Kort efter sa jag ifrån att hjälpa några närstående med städningen, det var det mitt jag vill inte handlade om kom jag fram till under sessionen. Jag berättade för personen om orsaken som är att det känns inte bra, mitt inre har ett stort motstånd mot det. För några år sedan hade inte det varit en skälig orsak men idag är det en mycket mycket stark sådan. Om man inte följer den inre rösten går man emot sig själv.

Med värme <3


HL-Autograf

Tecken och varningar

Tecken och varningar

Om vi är tillräckligt uppmärksamma på saker som sker eller finns i vår omgivning, ljud eller bilder som plötsligt får vår uppmärksamhet eller aningar som känns inom oss, ord som upprepas inom oss osv så kan de vara till hjälp för oss. För just det som fångar din uppmärksamhet kan vara ett tecken eller vägledning för att hjälpa dig i ditt liv. Den kärleksfulla energin som finns överallt men som vi inte ser, som vi alla är kopplade till oavsett vi vet det eller inte, den vill oss väl. Den vill hjälpa.

Ibland behöver den ta till lite kraftigare saker för att vi ska uppmärksammas. Så var det för mig den vackra junidagen 2010 då jag skulle åka med min dotter på en liten tur i hennes nya cabriolet.

Jag sätter mig bredvid henne och har min lilla chihuahua Primus i famnen. Han var med mig överallt på den tiden. Jag ser min dotters lycka. Hon är 20 år, det är sommar och hon har en cabriolet som absolut inte var av senaste modell men det spelade ingen som helst roll. Lyckan var fullkomlig!

Bilen börjar rulla och jag får en chock! Hela bilen hoppar!! Jag tittar på min dotter men hon är helt lugn, hon kör bilen som om inget konstigt händer. Jag håller i mig krampaktigt i handtaget på dörren och är livrädd för att jag och Primus ska studsa ur bilen för så kraftigt hoppar det! Jag tittar igen på min dotter men hon är fortfarande som vanligt.

Hon frågar mig: ”Vart vi ska åka?”
”Inte så långt”, hasplar jag ur mig. ”Åk till rondellen och tillbaka.” Hon ser lite besviken ut, hon ville åka längre men det fanns inte en chans att jag skulle klara det. Jag ville helst att hon skulle stanna bilen så jag kunde kliva ur. Vi fortsätter framåt och jag hoppar som ett popcorn i bilen. Eller rättare sagt min känsla var att jag hoppade som ett popcorn, för uppenbarligen gjorde jag inte det eftersom min dotter inte märkte något. Färden tog kanske 5 min och när vi stannade utan mitt hem var jag helt slut!

Det kan tyckas konstigt att min dotter inte märkte detta på mig men jag tror det var för att hon var så uppe i sitt, sin glädje över bilen och livet. Hon hade haft det ganska jobbigt under en längre tid och nu kändes livet glädjefyllt igen.

Jag kliver ur bilen på skakiga ben, vinkar av henne och stapplar in. Min sambo sitter vid köksbordet och dricker kaffe och jag slår mig ner och berättar om min upplevelse. Det kändes viktigt att sätta ord på det för jag var rädd för att om jag inte berättar det här för någon så kommer jag tvivla på att det verkligen hände. Jag minns att jag funderade över händelsen hela den lördagen och kom fram till att jag skulle tydligen inte vara i den bilen. Det var delvis sant och på ett brutalt sätt skulle jag snart få veta vad det handlade om ….

Måndag morgon. Min dotter är på väg till sitt sommarjobb i sin cabriolet. Det var vackert sommarväder denna dag, 1 juli 2010. Jag kommer aldrig att glömma den här dagen. Hon kör på motorvägen när bilen plötsligt börjar sladda! Hon minns att hon insåg att hon inte kunde göra något och hela hennes liv passerar som en film innan allt blir svart. Innan allt svartnar minns hon att hon tänkte: ”Jag kan inte lämna min mamma:” Hon kände ingen rädsla för sin egen del utan snarare ett lugn. När hon vaknar har bilen snurrat runt och lagt sig på taket. Chockad lyckas hon kravla sig ut och bort från bilen.

Ambulans kom snabbt och tog hand om henne, det visade sig att hon hade inga synliga skador. Helt mirakulöst hade hon klarat sig!! Bilen var skrot.

Vägen till sjukhuset kändes oändlig! Jag kunde inte lugna mig förrän jag fick träffa min dotter. Väl på sjukhuset när vi var på väg till ett av båsen hördes en stark röst:
”Nej, inga nålar! Du får inte sticka mig med den där!” Då drog jag en lättnadens suck och tårarna flödade. Tårar av tacksamhet och kärlek. Hon lever!

När allt lugnat sig och jag åter är hemma igen så tänker jag på det som hänt och inser att min upplevelse två dagar tidigare varit en varning. Varning för att bilen var inte säker. Tänk om jag fattat det! Och då kunnat varna min dotter! Det tog lång tid innan jag kunde släppa den ”fan-att-jag-inte-fattade-känslan” men den är numera borta. Jag ser det som ett uppvaknade för att vara mer uppmärksam på signaler och tecken.

Hur är det för dig? Är du uppmärksam på tecken och signaler? Eller har du kanske också varit med om något liknande? Du får gärna skriva och berätta, min e-postadress är helene@helenelilja.se


Med värme <3

HL-Autograf

Signal från själen

Hjärtats väg

Idag hände nåt väldigt starkt! Jag sitter och läser Kajsa Ingemarssons bok ”Hjärtats väg”. I boken är hon är på en resa i Grekland och skriver om The house of the virgin Mary i Efesos. Jag stannar till vid ordet Efesos, det var nåt bekant med det.

Jag försökte minnas och efter några sekunder mindes jag! Jag som aldrig får till mig ett namn från guider när jag mediterar fick faktiskt till mig ett namn vid en meditation som vi gjorde i början av utbildningen till ICT Terapeut. Detta var i oktober 2019. Det namnet var Efenes.

I samma sekund jag minns fylls mina ögon med tårar och kroppen börjar rycka i solar plexus, rycka som spasmer. Som att magmusklerna kraftigt spänns för att sedan snabbt slappna av och spännas igen. Ingenting jag styr medvetet, inte heller tårarna för jag kände ingen sorg.
Detta pågår ett tag, kanske 1 minut och jag minns att jag tänkte: Jag accepterar alla delar i mig. Det var en mening jag nyss läst i boken och varför den dök upp nu vet jag inte.

Men det jag vet är att reaktionen var min själ som vill uppmärksamma mig på att detta har betydelse, detta är viktigt. På vilket sätt vet jag ännu inte. Nu när det gått några timmar sen det hände så är det nästan som att jag funderar på om det faktiskt hände …. Mest för att det var en så kraftfull fysisk reaktion så känns den overklig. Men jag vet att det hände och jag skriver om den för min projekt ”Våga vara jag”.

Du som inte känner till mitt projekt Våga vara jag kan läsa om det här

Med värme <3
Helene

Våga vara jag

Våga vara jag

Under helgens utbildning fick vi till uppgift att skriva ner vad som varit svårt i livet. Jag skrev en hel del saker men det som stack ut, som skapade störst resonans inom mig var orden ”Våga vara jag”.
Jag ritade en ram runt de orden för jag kände att de var betydelsefulla, men jag visste inte då på vilket sätt.

Som alltid efter en utbildningshelg är jag helt fri från åtaganden på måndagen för att ge utrymme för återhämtning och reflektion. Jag ligger i min sköna massagefåtölj och blir härligt knådad, jag blir så avslappnad då och antingen somnar jag eller så dyker insikter och idéer upp. Och då helt plötsligt dyker orden upp igen: Våga vara jag. Jag låter tankarna vara utan att försöka styra dem, jag är mer nyfiket iakttagande på vad som kan dyka upp.
Efter en stund förstår jag varför orden var så viktiga! Jag ska våga vara jag helt enkelt, här på hemsidan när jag bloggar ska jag blogga om det som är aktuellt för mig just den dagen. Nu pratar jag inte om vardagens alla göromål utan allt som har med personlig och andlig utveckling att göra. Personlig och andlig utveckling är min passion och jag ska dela med mig av det till er, inte som Livscoach och Terapeut utan som Helene, dvs utifrån en personlig aspekt.

Jag har känt en rädsla för att visa vissa delar av mig för att andra ska bedöma mig och ha åsikter. Och när min energi är låg så har jag oftast dragit mig undan för att jag inte tycker att jag har nåt vettigt att förmedla då men det tänker jag inte göra längre. Alla har vi dagar med lägre energi, även jag och min utmaning är att blogga även då så ni får lära känna den sidan av mig också.

Min målsättning är att dela något med er varje dag, och oavsett min status. Om jag har en dag med låg energi så kommer det speglas och präglas i det jag delar med mig, likaså när energin och inspirationen är hög så kommer de inläggen troligtvis vara med upplyftande.

Min intention med detta är att vara så autentisk som möjligt för mitt eget läkande och lärande och förhoppningsvis inspirera dig som läser att våga vara du, våga stå mer i din kraft och vara mer sann mot dig själv.

Med värme <3
Helene

ICT-utbildning

Logga ICT under utb

Just nu går jag två utbildningar hos Malin Henriksson Pratt. Den första utbildningen startade oktober förra året och skulle avslutats i våras men pga den rådande pandemin så har avslutningshelgen skjutits upp. Men nu första helgen i september är det äntligen dags för den sjunde och avslutande delen. Jag ser mycket fram emot det, både att äntligen få träffa mina kära kurskompisar men också för att bli klar med den.

I juni så beslutade jag mig för att hoppa på påbyggnadsutbildningen som ger mig fördjupade kunskaper i medberoende och narcissism. Helgen som var hade vi redan kommit till den femte delen, även den utbildningen består av sju delar.

Att gå utbildning hos Malin är en life-changer. Det som hänt med mig under det år som snart gått kan jag inte gå in på här för det skulle bli ett alldeles för långt inlägg. Men jag har bestämt mig för att dela det jag kan här på hemsidan, både i korta videos och i textform. Och kanske kan det ge dig en klarare bild av vad du vill släppa taget om.

ICT står för Instant Change Therapy och är Malin Henrikssons Pratt egenutvecklade metod för att läka trauman och sår som vi är medvetna eller omedvetna om. Det gör inget om du inte minns, verktygen fungerar ändå. Verktygen är kraftfulla och djupgående med nästintill magiskt snabba resultat. Det som krävs att är vilja och våga.

Här kan du läsa mer om ICT

Är du nyfiken att prova? Jag tar emot övningsklienter till ett reducerat pris så passa på!

Varmt välkommen att kontakta mig om du har frågor eller vill boka tid.

Med värme <3

Helene

1 2 3 10