Om att distrahera sig

book

I natt vaknade jag som jag ibland gör och tog upp telefonen för att lägga patient tills tröttheten infinner sig så jag kan sova vidare. Det är något jag gjort i många år utan att egentligen tänka på varför eller att jag gör det. Men så inatt när jag låg där med telefonen så tänkte jag: ”Varför vill jag distrahera mig?”

Jag la ifrån mig telefonen och låg och funderade på detta en stund. Innan mobiltelefonens tid så hade jag tänt lampan och läst en bok ifall jag vaknat på natten. Men nu kan jag inte tända lampan för då vaknar min sambo.

Att läsa en bok är också ett sätt att distrahera sig. Jag har alltid haft ganska lätt för att oroa mig tills för bara några år sedan. Jag kunde oroa mig för väldigt mycket saker och oro har en tendens att bli väldigt stark på natten, den sprider sig i kroppen och gör det helt omöjligt att somna om.

Att jag oroar mig mindre idag har inte hänt plötsligt, det har skett gradvis i takt med den inre resan jag gjort och gör sen utmattningen drabbade mig 2004. Det klart det finns perioder som jag fortfarande kan oroa mig för vissa saker men de är mer sällsynta. Så nu behöver jag ju inte distrahera mig om jag vaknar på natten men jag gör det ändå! Som en (o)vana. Det får vara slut med det nu. Jag ska stanna i mig och möta det som kommer med ro, inte oro.

Med värme <3

HL-Autograf



Frihet

Frihet

En sak som jag märker nu när jag skriver mer inlägg är att jag inte alls är lika noggrann, och att jag inte recenserar mig själv lika hårt som tidigare. För bara 6 månader sedan hade jag inte känt mig lika fri att uttrycka mig som jag gör idag. Då hade jag varit mycket mer kritisk och läst det jag skrivit massor med gånger innan jag publicerar det, och jag hade inte känt mig lika fri att skriva om allt möjligt som känns bra just i den stunden. Då hade jag funderat hur det skulle tas emot, vad andra ska tycka osv.

Det är sååå skönt att känna den friheten! Den kommer i takt med att man blir mer autentisk och sann mot sig själv. Andras åsikter om mig är inte lika viktiga längre. Du kan vara säker på en sak, det kommer alltid finnas åsikter om dig och det du gör. Oavsett hur du vänder och vrider på dig så finns det alltid något som inte faller i god jord hos någon. Och vet du, det handlar om den personen. Inte om dig.

Jag läker och lär fortfarande och kommer nog göra det resten av livet. Men det sista året har varit väldigt transformerande för mig. Jag har lättare för att dra gränser, jag tar hänsyn till mig själv och mina behov, jag anpassar mig inte lika mycket, jag känner en större trygghet inom mig, jag känner kärlek till mig själv och jag känner kärlek till andra på ett djupare plan. Och jag känner mycket mer acceptans, till mig och andra. Allt detta har medfört att mina relationer känns mer äkta, jag kan slappna av mer i andra sällskap och livet känns lättare att leva.

Även om jag var omedveten om det så var det som att jag behövde skydda mig förut. Det är nåt som hängt med sen uppväxten. Och nu är det som att jag inte behöver skydda mig längre. Jag har befriat mig från rädslor, skam och skuld. Så fantastiskt skönt!! Inte ville jag ha kvar dem känslorna men som jag skrev så var jag omedveten om det. Visste du att vårt undermedvetna styr 95 procent av vårt liv?

Det är svårt att sätta ord på allt för det är så mycket men jag tror jag nöjer mig med det jag skrivit nu. Klockan är mycket och det är dags att gå och sova.

Kram <3

HL-Autograf

Och så kom den dagen ….

.. då jag inte kommer på nånting vettigt att skriva! Jag har minst 3 utkast sparade på teman som jag gillar men orden kommer inte och känslan finns inte där. Jag lägger ner, känner att då får det vara så. Om känslan inte finns så får det vara. Jag väntar med att skriva nåt helt enkelt.

Så jag bestämmer mig för att bada i utespat. Jag sätter på samma musik som jag brukar men jag är inte nöjd! Jag väljer nåt annat och Bang! Där satt den! WOW! Känslan slår mig som en käggla! Medans jag flyter runt (har lagt mig på rygg och bara flyter) så rinner tårarna. Innan jag skriver mer så vill jag att om du har möjlighet lyssnar till musiken, framförallt i början och slutet. Jag vill säga att jag lyssnar inte alltid på orden/texten utan för mig är sången och musiken det som ger känslan. Har du svårt för det så lyssna bara på början och slutet, det är det som är mest stämningsfullt.

När jag ligger där på rygg och flyter runt i det 38:gradiga vattnet och ser himlen som mörknar ovanför mig så är känslan: ”Ok änglarna, kom och hämta mig om det är dags. Stunden är magisk.”

Jag har ingen aning om var det kom ifrån för jag är f-n inte klar med detta liv! Men känslan var magisk ..

Nu, i detta skede hade jag satt mig upp och höll på som bäst med att torka tårarna som fullständigt flödade. Mina tankar nu handlade om att: ”Va fan, jag är inte klar med detta liv! Vad handlar det här om?!”

Då kom nästa låt. Jag vet att jag sökte på den själv och startade den men jag vet inte var ifrån den kom, mer än att det kom från en känsla. Nåväl, gott folk. Här kommer nästa låt. Och får jag bestämma så vill jag att ni precis som jag lyssnar till låten och njuter, så vackert.


Tankarna gick direkt till på mina små barnbarn, mina döttrar och min sambo som behöver mig. Jag vet att jag behövs, att min närvaro gör skillnad. Och då helt plötsligt förstod jag vad allt handlade om!

Att värdesätta de personer vi har i livet som vi älskar och uppskattar! Här och nu! Inte imorgon, inte igår: NU!

Och, att fundera på det du irriterar dig på eller stör dig på, är det så viktigt? Fråga dig själv: Vad gör det här om hundra år? Är det ens nån som skulle bry sig? Och kanske är det rentav så att det egentligen handlar om dig? En sida hos dig som du inte riktigt vill erkänna ….

Vi tycker att andra ska bete sig som vi anser men egentligen handlar Ditt Liv om Dig och att Andra ska leva Sitt Liv.

Möts vi på vägen i kärlek och omtanke så är det underbart! Men om vi inte möts utan det är långt ifrån så är det okej, kärlek och omtanke i det också.

Jag är dålig på att höra av mig till mina nära och kära. Och sista månaderna har jag haft så mycket att göra och då blir det ännu sämre och jag mår inte bra av det. I en unik forskningsstudie följde man ett antal män från det de var unga till livets slutskede, efter ett tag ingick även deras fruar i studien. Den är unik för att den pågick så länge, eventuellt så pågår den än idag. Jag är osäker på det. Men det jag ville berätta om den är att vid livets slutskede så var svarade alla samma sak på frågan: ”Vad är viktigast för att vara lycklig?” Svaret var: ”Relationer.”
För att uppnå fullkomlig lycka behöver vi kärleksfulla och omtänksamma relationer, där det är tillåtet att vara den vi är.


Uppdatering: På fredag kommer mina barnbarn och döttrar på middag och fredagsmys! <3 Känner mig lycklig och glad att jag bestämde mig för att göra det trots fullt upp i veckan och utbildning i helgen. Jag får energi av att umgås med dem, ni vet sån där go-känsla av lycka som fyller hjärta och själ. <3


Med värme<3

HL-Autograf








1 2 3 5