Om att inte våga möta sina känslor

Om att inte våga möta sina känslor

När jag gick grundutbildningen till ICT-Terapeut så sa Malin nånting med “Det du inte vill känna är det du lever ifrån”. Helt ärligt så just där och då förstod jag inte innebörden i det. Men ju mer jag frigör mig från medberoendet och stannar i mig själv när jag triggas (jag reagerar känslomässigt) så kan jag ta till mig hennes ord.

Förr så reagerade jag utåt och ville “blejma” någon när jag kände mig exempelvis besviken, arg, ledsen, irriterad osv …. Jag hade lärt mig att det måste vara någons fel att jag känner som jag gör och att någon har skulden, någon har gjort fel! Men nu inser jag att det är att projicera sina känslor på någon annan. När jag reagerar känslomässigt i dessa lägen så är det något i mig som inte är läkt, eller något jag inte vill se eller undviker. Eller så har någon gått över min gräns helt enkelt och då kan det vara befogat med en reaktion från mig.

När du är rädd för att bli ex besviken eller sårad så är det från det du lever. Du lever från att INTE BLI sårad. Men, har du bearbetat det såret eller traumat från barndomen så gör det inget att bli sårad. Du lever ditt liv som du vill, inte från att INTE bli sårad. Det är en jättestor skillnad!

Ett exempel på det är i kärleksrelationer. En person som inte har läkt svekets sår från barndomen undviker att bli sårad och har svårare att släppa in personer i sitt liv, av rädsla att bli sviken. En person som läkt svekets sår är inte rädd för att bli sviken, den lever och agerar utifrån det som känns rätt i hjärtat.

Vet inte om jag lyckades förklara så det blev begripligt för er. I mitt huvud kändes det solklart men när jag satt ord på det så vet jag inte ha ha.
Nåväl, jag hoppas du som läst förstår eller kanske tar med dig det till längre fram när det kanske landar där det ska. Eller inte, gör det som känns rätt för dig.

Med kärlek ❤

HL-Autograf

Fall in love with the person in the mirror

Fall in love with

Fall in love with the person in the mirror who has been through so much but is still standing.
– Malin Henriksson Pratt

Så vackert! Jag älskar denna mening. Vi behöver bli snällare mot oss själva, mycket mycket snällare. Och acceptera oss fullt ut och jag vet att det är lättare sagt än gjort. Men det går! Jag vet med egen erfarenhet att det går. Jag har varit väldigt hård och kritisk mot mig själv, mycket mer än mot andra. Men efter att ha jobbat mig igenom många sår och trauman från barndomen så kan jag faktiskt känna kärlek till mig själv. Inte alltid men jag kan känna det och jag är mycket mycket snällare mot mig själv.

Vill du veta mer eller vill du ha hjälp med att läka ditt inre? Varmt välkommen att skriva till mig:
helene@helenelilja.se

Med värme <3

HL-Autograf



Medberoende #1 Kärleksrelationer

Medberoende sitta fast

Känner du igen dig i något eller flera av dessa påståenden?

  • Du kämpar med att få din partner att förstå dig och bry sig om dig istället för att sätta gränser och lämna om du inte är lycklig.
  • Förklarar bort och ursäktar din partners dåliga beteende, kanske tar på dig själv skulden.
  • Stannar i relationen för du hoppas att din partner ska ändra sig trots att du tappat räkningen på hur många gånger mönstret upprepat sig.
  • Du verkar bara träffa partners som är kontrollerande, manipulativa, oempatiska och kanske rent av elaka.
  • Du glömmer bort dig själv när du är i en relation.
  • Du har en djup rädsla för att bli övergiven och ensam.
  • Ställer dig själv frågan varför du inte kan falla för en “normal” person.
  • Du kan uppleva person utan drama som tråkiga medans du blir passionerat förälskad i en person med mycket drama sitt liv.
  • Du vill rädda och hjälpa din partner och tar på dig ett större ansvar än vad som är hälsosamt för dig.
  • Du har väldigt svårt att lämna en relation för det känns som att du överger, men i själva verket överger du dig själv när du stannar i en relation där du inte är lycklig.

Eftersom du läst så här långt så gissar jag att det är en ganska hög igenkänningsfaktor och då vill jag först gratulera dig! Du har slutat förneka. Förnekelse är något vi som medberoende gör och det var för att överleva när vi växte upp. Det är inget fel på dig! Du blev bara inte speglad i dina känslor och upplevelser när du var barn, och du tilläts inte vara du. Du överlevde genom att anpassa dig, ta hand om andra och förneka och kanske helt stänga av dina behov. För vem vill vara besvärlig …… ?

“Nämen inte behöver jag ……”
“Bestäm ni, för mig spelar det ingen roll ….”
“Jag anpassar mig efter er …..”

Känner du att du är klar med allt det där, all anpassning och tvångsmässigt omhändertagande? Är du klar med kärleksrelationer fyllda av drama, svartsjuka, kontrollerande, övergrepp och längtan efter uppmärksamhet och bekräftelse? Är du trött på att vara fast i ett beteende som hjälpte dig som barn men som begränsar dig idag?

Vill du känna kärlek till dig själv?

Varmt välkommen att boka en tid eller ställa frågor, du når mig via e-post: helene@helenelilja.se

KRAM! <3



1 2 3 5