Får du lätt skuldkänslor?
Får du lätt skuldkänslor oavsett vad saken gäller eller vem det gäller? Jag har burit på skuldkänslor i hela mitt liv, och det har gällt allt från att inte hjälpa någon som ber om hjälp till att ha gjort någon ledsen eller besviken. Den är tung, att inte göra någon besviken har varit en stark drivkraft i mitt liv.
Har du funderat på varför vissa människor verkar ha så lätt att sätta gränser, säga nej och ta hand om sig själv oavsett andras reaktioner? Givetvis finns det människor som saknar empati och genuin omtanke om andra men det är inte dessa personer jag menar, jag menar snälla och omtänksamma personer som sätter högt värde på sig själv och sätter gränser utan att må dåligt av det.
Antingen så har dessa personer djupdykt i sig själva och släppt på trauman, smärtsamma upplevelser och manipulationer eller så hade de kanske en lycklig barndom där de fick lära sig älska sig själva och känna att de duger som de är.
Jag fick lära mig att inte vara mig själv, jag har burit på skam djupt inom mig och inte vågat vara jag fullt ut förrän på senare år. Jag blev som någon ville att jag skulle vara och jag lärde mig att jag finns för andra, andras behov är viktigare än mina helt enkelt. Och när man får lära sig det tidigt i barndomen så sitter det djupt, man kan uppleva att det är en del av den jag är. Så var det för mig.
Jag hade svårt att fullt ut koppla av i andras sällskap, tentaklerna var hela tiden ute för att scanna av omgivningen. Där och då visste jag inte att det var det jag gjorde eller att det ens var ”fel”, med fel menar jag att jag övergav mig själv och såg till andras behov till hundra procent. Jag kände inte ens mina behov, jag var den som sa ”välj du, mig spelar det ingen roll”.
Och detta evinnerliga förklarande, och ursäktande. Inom mig kunde jag älta i timmar eller dagar för att hitta en bra ursäkt eller förklaring till varför jag inte kan komma/hjälpa eller vad det nu gällde. Jag kunde inte sätta gränser för jag fick inte det som barn. Jag trodde jag behövde andras förståelse eller en jäkligt bra orsak, för jag kunde helt enkelt inte säga:”Jag vill inte” eller ”Jag kan inte”. Förenklat kan man säga att när är du värdesätter dig själv högt behöver du inte förklara dig, eller få andra att förstå för du behöver inte deras bekräftelse.
Men för att helt landa i det behöver du även förstå och känna att du inte har ansvar för andra människors känslor och reaktioner om intentionen är god och grundad i kärlek och omtanke. Den satt djupt i mig för när jag växte upp så hade någon gjort något mot någon om en person var ledsen, dvs någon fick alltid skulden och den ville man inte ha.
Om dina handlingar är grundade i kärlek (även till dig själv) så är du inte ansvarig för andra människors känslor. Den personens känslor handlar om den personen. Det kan handla om trauman, barndomen, förväntningar eller egentligen vad som helst och det har inget med dig att göra.
Gränsdragning handlar om att ta hand om sig själv. Gör det dig till egoistisk, känslokall, oempatisk? Känns det sant för dig att du är känslokall/egoistisk när du tar hand om dig själv? Då har någon manipulerat dig till att tro det, och jag med hjälp av ICT verktygen kan frigöra dig från det.
ICT hjälpte mig bli fri att vara jag och jag kan hjälpa dig att bli fri att vara du! Om det känns rätt för dig, tveka inte att kontakta mig! Jag kan lova dig att efter varje samtal med mig så mår du bättre med dig själv. Jag har en unik förmåga att få människor att må bättre med sig själva, den gåvan har jag haft i hela mitt liv. Jag är så tacksam att jag idag får användning för den i mitt arbete.