I förra veckan tittade jag på ett program som handlar om en test man gjort där fyraåringar tillbringar dagarna tillsammans med äldre människor som bor på nån typ av ålderdomshem. Jag blev så berörd av programmet, rörd till tårar för det var så fint att se hur de äldre sken upp och fick tillbaka lite av sin livskraft.
Men så tänker jag på hur bakvänt det är. Borde det inte vara tvärtom? Att testa hur äldre människor mår när de blir isolerade från barn? För mig är det solklart att människan mår bra av att umgås med andra generationer, det är ju naturligt för oss!
Jag läste nyligen i en bok att barn utsöndrar ett ämne som får oss att må bra och jag kan verkligen skriva under på det. Att umgås med mina barnbarn är som multivitamin för mig.
Jag hade svårt att välja bild till detta inlägg så det fick bli ett vackert höstlöv med ett hjärta. Jag älskar hösten! Igår gick jag i skogen för att leta svamp och stötte på älgflugor för andra gången i år! Usch, de är vidriga! Jag går inte ut i skogen igen i år utan en näthatt som skydd. Det är att sätta en gräns och ta hand om mig själv. För mig själv och mina klienter märker jag att det handlar mycket om gränsdragning just nu. Och gränser kan handla om stora och små saker. Att aldrig säga ja direkt utan be att få återkomma är att sätta en gräns. En person som är medberoende kan ha svårt med det, men det är ett väldigt bra sätt att få lite mer tid för att känna efter och fundera på vad som är bäst för mig att göra.
Med värme
