Jag säger ofta till mina klienter ”stanna i dig” och då menar jag stanna och känn hur det känns för dig. Som medberoende har vi lärt oss att stänga av, förneka och förklara bort det som känns inom oss. Och när man är medberoende, eller som jag var allvarligt medberoende så vet man på riktigt inte hur detta går till. Så länge jag kan minnas har jag försökt få andra att förstå, tagit hänsyn till andra, få bekräftelse från andra, tagit hand om och tagit ansvar över andra och allt detta genom att överge mig själv. Nu kanske du tänker ”hur då”? Om inte så kan du sluta läsa, för nu ska jag försöka förklara skillnaden mellan en medberoende och en icke medberoende persons agerande.
Ta exemplet lögn, du vet att din partner ljuger för dig. En person som är medberoende gör allt för att slå hål på lögnerna, få ”rätt” och försöka få personen som ljuger förstå att det är fel. En person som inte är medberoende stannar i sig själv och frågar sig: ”Kan jag acceptera detta? Vill jag leva med en person som ljuger för mig? Är det här bra för mig?”
Ett annat exempel, ansvarsfördelningen hemma. På ett underförstått plan är det ditt ansvar att göra allt hemma och sen delegera till din partner. Du skulle önska att det bara flöt på, man tog lika mycket ansvar och ibland gjorde man mer och ibland mindre men båda parterna tar ansvar för att det flyter på. Som medberoende försöker du göra scheman, delegera ansvarsområden mm för att din partner ska förstå och ta ansvar. Och visst, det kan fungera men min erfarenhet är att om partnern själv inte är delaktig så till vida att den bryr sig om att det ska fungera så kommer det fallera och i slutändan står du där själv med det yttersta ansvaret. En icke medberoende person stannar i sig själv och frågar sig: ”Vill jag ha det så här? Är det är bra för mig?”.
Och det här med ilska, raseriutbrott. Du har en nära relation med en person som blir skitarg och får raseriutbrott. Som medberoende försöker du få den personen att förstå att du tycker inte om det, du mår dåligt av det. Eller så blir du själv lika arg och får raseriutbrott vilket kanske är väldigt ovanligt för dig men du kan inte stoppa det. Men också att lägga skulden på sig själv är vanligt: ”om jag inte hade”. En icke medberoende person stannar i sig själv och frågar sig: ”Är det så här jag vill leva? Är det här bra för mig? Är den här personen verkligen rätt partner för mig?”.
Otrohet är ett bra exempel. Partnern är otrogen och skyller på att ni har det dåligt eller att den känner sig ensam. En person som är medberoende känner kanske delvis skuld, eller känner att det är mitt fel för jag är så fet, ful, oattraktiv pga lågt självvärde och för att den är livrädd för att bli ensam och övergiven. Det är lättare att stanna kvar och skylla på olika saker än att lämna. En person som är icke medberoende har högt självvärde känner: ”Jag är värd mer. Det här accepterar inte jag”.
Svartsjuka är ännu ett bra exempel. Partnern är svartsjuk, vill inte att du umgås eller träffar vissa personer. Eller att du klär upp dig och gör dig fin när du går till jobbet. Du får höra kommentarer om att du kanske ska vara otrogen eller liknande. En medberoende kanske till en början argumenterar men börjar sakta anpassa sig efter partnerns önskemål, ”tar hänsyn” till svartsjukan. En icke medberoende person anpassar sig inte. Den fortsätter träffa personerna och går rakryggad till jobbet snygg som fan! Det får partnern helt enkelt acceptera för du har ingen som helst avsikt att vara otrogen.
Det här är bara några exempel på hur man kan reagera och agera. Medberoende och icke medberoende kan givetvis hantera dessa situationer på andra sätt.
Jag ville bara försöka tydliggöra vad det betyder att ”stanna i sig själv” för vi som medberoende sätter oftast andra före oss själva. Vi vill hjälpa, fixa, hitta lösningar, få förståelse och då överger vi oss själva vilket en icke medberoende inte gör. Den är också omtänksam och hjälpsam men det söker inte bekräftelse hos andra och den överger inte sig själv.
Den vet att ”jag är den viktigaste personen i mitt liv”.
