VILL DU BLI FRI FRÅN TRAUMA?

Trauma HB

En klient berättar:

”Några rader till dig som, precis som jag gjorde för ett tag sedan, satt o funderade om ICT var något för mig. Ta dig tid att läsa detta.

Hade just lämnat ett destruktivt förhållande o hade många smärtsamma upplevelser i min ryggsäck. Saker som gjorde mig till en hårdare o inte så lycklig människa. Saker som jag fått till mig var sant. Till slut stod jag inför faktum. Fortsätter jag på detta viset så kommer jag inte att bli så mycket äldre. Varken kroppen eller själen ville leva längre. Inte för att jag var självmordsbenägen eller så. Bara ingen ork att kämpa vidare.

Kom då i kontakt med Helene Lilja o hängde lite motvilligt med på gruppterapi. Den första gången kände jag ett motstånd att lämna ut mig till totala främlingar. Men detta var ju inga främlingar. De var precis som jag, människor med liknande upplevelser o sår. Stundtals en spegelbild av mig själv, fast med lite andra funderingar o tankesätt. En annan vinkel på samma problem. Lärde mig massor av att bara lyssna.

Den värme Helene spred i denna grupp gjorde det så enkelt, till o med att förlika sig med smärta, blev enklare. Trodde ALDRIG på ett tillfrisknande. Mitt mål var att inte må lika dåligt. Kunde aldrig gissa på hur det skulle bli. Känna lättnaden i kroppen efter varje terapistund. Jag kände mig lättare o lättare.

Tack vare Helenes uppmärksamhet, så fick jag löst upp den knut som suttit där sedan 12 år tillbaka. Trodde aldrig jag skulle bli fri från den. Men här sitter jag nu 18 timmar senare med en så lätt själ, ett varmt hjärta. Jag har slutligen kunnat förlåta mig själv. Släppt på all agg jag har burit omkring på. Allt klankande på mig själv. Först nu fick jag en glimt av, vilket mörker jag befunnit mig i.

Kan inte nog tacka Helene för att ha hjälpt mig få ljuset o styrkan tillbaka. Viljan att kämpa vidare. Ska bli så intressant att se vart ICT för mig vidare. Det enda jag är säker på är att det kommer bara bli ljusare, lättare o jag kommer att kunna älska mig själv igen. Tack snälla snälla Helene ❤️❤️. Du har räddat mig på fler sätt än du anar. ❤️

Sluta överge dig själv – Stanna i dig

Jag säger ofta till mina klienter ”stanna i dig” och då menar jag stanna och känn hur det känns för dig. Som medberoende har vi lärt oss att stänga av, förneka och förklara bort det som känns inom oss. Och när man är medberoende, eller som jag var allvarligt medberoende så vet man på riktigt inte hur detta går till. Så länge jag kan minnas har jag försökt få andra att förstå, tagit hänsyn till andra, få bekräftelse från andra, tagit hand om och tagit ansvar över andra och allt detta genom att överge mig själv. Nu kanske du tänker ”hur då”? Om inte så kan du sluta läsa, för nu ska jag försöka förklara skillnaden mellan en medberoende och en icke medberoende persons agerande.

Ta exemplet lögn, du vet att din partner ljuger för dig. En person som är medberoende gör allt för att slå hål på lögnerna, få ”rätt” och försöka få personen som ljuger förstå att det är fel. En person som inte är medberoende stannar i sig själv och frågar sig: ”Kan jag acceptera detta? Vill jag leva med en person som ljuger för mig? Är det här bra för mig?”

Ett annat exempel, ansvarsfördelningen hemma. På ett underförstått plan är det ditt ansvar att göra allt hemma och sen delegera till din partner. Du skulle önska att det bara flöt på, man tog lika mycket ansvar och ibland gjorde man mer och ibland mindre men båda parterna tar ansvar för att det flyter på. Som medberoende försöker du göra scheman, delegera ansvarsområden mm för att din partner ska förstå och ta ansvar. Och visst, det kan fungera men min erfarenhet är att om partnern själv inte är delaktig så till vida att den bryr sig om att det ska fungera så kommer det fallera och i slutändan står du där själv med det yttersta ansvaret. En icke medberoende person stannar i sig själv och frågar sig: ”Vill jag ha det så här? Är det är bra för mig?”.

Och det här med ilska, raseriutbrott. Du har en nära relation med en person som blir skitarg och får raseriutbrott. Som medberoende försöker du få den personen att förstå att du tycker inte om det, du mår dåligt av det. Eller så blir du själv lika arg och får raseriutbrott vilket kanske är väldigt ovanligt för dig men du kan inte stoppa det. Men också att lägga skulden på sig själv är vanligt: ”om jag inte hade”. En icke medberoende person stannar i sig själv och frågar sig: ”Är det så här jag vill leva? Är det här bra för mig? Är den här personen verkligen rätt partner för mig?”.

Otrohet är ett bra exempel. Partnern är otrogen och skyller på att ni har det dåligt eller att den känner sig ensam. En person som är medberoende känner kanske delvis skuld, eller känner att det är mitt fel för jag är så fet, ful, oattraktiv pga lågt självvärde och för att den är livrädd för att bli ensam och övergiven. Det är lättare att stanna kvar och skylla på olika saker än att lämna. En person som är icke medberoende har högt självvärde känner: ”Jag är värd mer. Det här accepterar inte jag”.

Svartsjuka är ännu ett bra exempel. Partnern är svartsjuk, vill inte att du umgås eller träffar vissa personer. Eller att du klär upp dig och gör dig fin när du går till jobbet. Du får höra kommentarer om att du kanske ska vara otrogen eller liknande. En medberoende kanske till en början argumenterar men börjar sakta anpassa sig efter partnerns önskemål, ”tar hänsyn” till svartsjukan. En icke medberoende person anpassar sig inte. Den fortsätter träffa personerna och går rakryggad till jobbet snygg som fan! Det får partnern helt enkelt acceptera för du har ingen som helst avsikt att vara otrogen.

Det här är bara några exempel på hur man kan reagera och agera. Medberoende och icke medberoende kan givetvis hantera dessa situationer på andra sätt.

Jag ville bara försöka tydliggöra vad det betyder att ”stanna i sig själv” för vi som medberoende sätter oftast andra före oss själva. Vi vill hjälpa, fixa, hitta lösningar, få förståelse och då överger vi oss själva vilket en icke medberoende inte gör. Den är också omtänksam och hjälpsam men det söker inte bekräftelse hos andra och den överger inte sig själv.
Den vet att ”jag är den viktigaste personen i mitt liv”.

När själens längtan känns starkare än …..

GRUPPTERAPI 1

När själens längtan känns starkare än det inre barnets känslor. Det har så länge jag kan minnas varit svårt för mig att ens våga närma mig tanken att jag ska få uppleva det jag innerst inne längtar efter. Att nå ut till fler, att göra skillnad för många. Det har varit så mycket skam, skuld och rädslor som har stoppat mig.

När jag i förra veckan hade ICT gruppterapi för första gången så var jag där, där jag knappt vågat tänka tanken på att jag skulle kunna var. Jag bidrog till att en grupp fantastiska personer fick insikter, släppa på trauman och känna ett större inre lugn. Och det gick så lätt! Jag var inte nervös, orolig eller rädd. Jag kände att hela jag var i ett flow som kändes magiskt.

Och givetvis vill jag fortsätta med detta så jag skapade förutsättningar för det. När sedan de allra flesta ville men av olika anledningar inte kunde fortsätta så kände jag hur jag tappade energi, jag föll ner i en dysterhet. Jag trodde först att det handlade om trötthet efter flera intensiva veckor men samtidigt så kändes det som att det var något annat som hände mig. Jag kände igen känslan från förr och svårigheten att komma ur det ….

Sakta har insikten fallit på plats, jag vet vad det handlar om. Jag var olycklig som barn, innerst inne mådde jag väldigt dåligt men jag visade det inte. På något sätt hade jag lärt mig att hålla det inom mig, att lägga på en glad fasad och fly till ett happy place. Jag har minnen av att pappa lovat olika saker som sedan inte blivit av och dessa tog hårt på mig. Det finns också svaga minnen av att när jag frågat honom om det han lovat så skrattar han åt mig och jag känner mig dum för att jag ens trott på honom.
Det är känslan av besvikelse, skam och maktlöshet som jag la på mig själv och som jag återkommande har hamnat i genom åren av olika anledningar. Innan ICT kom in i mitt liv har jag inte förstått vad det handlat om, men nu vet jag att det är mitt inre barn som faller tillbaka i barndomens sår som inte läkt. Det undermedvetna har inget tidsperspektiv, det som skedde för 50 år sedan kan upplevas lika starkt idag.

Känslan var som sagt bekant men något hade förändrats, jag kände inte skam eller maktlöshet. Det var besvikelse som kändes. När det stod klart för mig så skedde ett skifte i mig, fann jag ny kraft och glädjen kom tillbaka. När mitt inre barns känsla blev bekräftad så släppte den!


Som medberoende så kan vi vara hur starka som helst för andra, men när det kommer till oss själva och det som är viktigt för oss så tappar vi kraft. Men nu har mitt inre barn läkt mycket av barndomens sår så jag känner själens längtan mycket starkare och jag har släppt på skuld och skam som hittills hindrat mig, jag är FRI! Jag ska göra detta!

Imorgon startar vi med ICT Gruppterapi 1 och jag är så tacksam och lycklig för det <3
Det finns platser kvar, om du är intresserad är du varmt välkommen att kontakta mig: helene@helenelilja.se