I helgen är jag på utbildning igen och ämnet är gränsdragning. Jag har alltid haft svårt för det och det är något som alla medberoende får kämpa med. Vi har inte fått ha gränser eller fått lära oss var gränserna går, eller kanske aldrig känt var dem går pga vi har stängt av våra egna känslor. Verkligheten var för smärtsam eller stämde inte överens med vad vi kände eller så fick vi lära oss att våra känslor är inte viktiga, andras känslor är viktigare.
Igår fick vi lära oss att i del allra flesta fall när en person beklagar sig över något så har den personen inte satt en gräns mot det den beklagar sig över.
Hm, jag kan komma på många gånger när jag beklagat mig över något …… och jag förstår inte riktigt hur jag i alla dessa fall skulle ha gjort istället. Men det ser jag fram emot att få lära mig idag!
Kram!
